Hoppa till innehåll
Alla berättelser

Zeredi / Journal

Zeredi

Behöver en maskin veta vem du är för att förstå vad du vill ha?

Tänk dig att du kommer in i ett rum där du kan koppla av utan att varje pryl behöver din livshistoria. Hur lite kan en maskin faktiskt veta och ändå vara till hjälp?

Tänk dig att du kommer in i ditt hotellrum efter en lång resa.

Du ställer ner väskan. Ljuset är mjukt. Rummet känns behagligt. För ett ögonblick finns det inget mer du behöver fixa innan du kan vila.

Det är en skön tanke. Men den väcker en fråga i mig: hur mycket skulle ett rum behöva veta om dig för att hjälpa dig att komma till ro?

Ditt namn? Ditt jobb? Varför du reser?

Eller skulle något användbart kunna börja med betydligt mindre?

Apparater kan redan programmeras för att justera belysning och temperatur. Idag erbjuder många enheter och appar scheman, sparade inställningar eller automation. Tanken på ett rum som svarar på en preferens är inte ny.

Det som intresserar mig är hur vi kan förbättra dessa upplevelser: göra dem enklare att använda, mer omtänksamma mot personerna som delar utrymmet och mindre krävande när det gäller personlig information.

Den här scenen väcker frågor om just den förbättringen; det är inte ett påstående om att Zeredi har uppfunnit rumsautomation eller erbjuder dessa kopplingar idag.

Komfort kräver ingen livshistoria

Vi beskriver ofta en personlig upplevelse som något som "känner oss bättre".

Men det är skillnad på att förstå vad som skulle hjälpa i stunden och att bygga en alltmer komplett bild av en person.

Att vilja ha ett mjukare ljus betyder inte att man vill förklara varför man har haft en tuff dag. Att frysa kräver inte en redogörelse för var man har varit.

Hotellet vet kanske redan vem du är genom din bokning. Det betyder inte att varje enhet i rummet behöver samma introduktion. Och att utelämna ett namn gör inte automatiskt en interaktion privat.

Frågan är inte om en maskin skulle kunna lära sig mer. Frågan är om mer överhuvudtaget behövs.

Och tänk om någon annan delar rummet?

Din behagliga temperatur är kanske inte deras.

Ljuset som du tycker är avkopplande kan göra det svårt för någon annan att läsa. Ett rum som känns omtänksamt för en person kan kännas opraktiskt för en annan.

Att känna till en preferens löser inte den diskussionen.

Ibland är det mest omtänksamma ett utrymme kan erbjuda ett enkelt sätt för människorna i det att välja tillsammans. Tekniken ska inte göra en persons sparade svar viktigare än allas nuvarande behov.

Och tänk om jag ändrar mig ikväll?

Kanske är vädret annorlunda. Kanske fryser du mer efter resan. Kanske vill du helt enkelt ha något annat.

Du ska inte behöva vara konsekvent bara för att rummet kräver det.

En bekant preferens kan vara en välkommen utgångspunkt utan att bli en regel. Något som är tänkt att göra dig bekväm ska inte leda till att du hamnar i konflikt med en tidigare version av dig själv.

Ja, jag tänkte på anime-robotar också.

Självklart stannade min fantasi inte vid en termostat. Ja, jag tänkte på anime-robotar också.

En hjälpsam robot som inte behöver din hela livshistoria? Det finns en anledning till att det är roligt att fantisera om.

Men det lockande är inte bara vad den skulle kunna göra. Det är om du fortfarande skulle ha utrymme att säga: "Inte idag".

Ett kort avbrott från vårt inbillade hushåll:

Jag: Det finns en robot i närheten. Ska vi hälsa?

Katten: Närhet är inte samma sak som tillåtelse.

Jag: Jag frågade bara.

Katten: Och jag tackar nej.

Katten är fiktiv. Önskan om lite egentid är verklig.

Att vara i närheten betyder inte att man vill ha en interaktion. Att bli erbjuden hjälp betyder inte att man måste acceptera den. Även i en dagdröm bör en användbar följeslagare veta hur man lämnar någon ifred.

Vad dagdrömmen får mig att fråga

Jag presenterar inte några hotellrumsfunktioner eller robotkopplingar. Det finns inga löften här om specifik hårdvara, integrationer eller lanseringsdatum. Zeredi är under utveckling, och riktiga rum och maskiner har praktiska begränsningar gällande tillgänglighet och säkerhet som fantasin inte kan trolla bort.

Det som intresserar mig är frågan bakom scenen: skulle något kunna göra ett vardagligt ögonblick enklare utan att kräva mer av oss än vad just det ögonblicket behöver?

För inspirationen från mänsklig service bakom exemplet, läs Vad gör att en vistelse – eller en flygresa – känns personlig?.

Lite komfort, utan att behöva förklara hela din värld.

Den möjligheten knyter an till Miljön i Zeredis filosofi: hur utrymmena runt oss formar hur vi lever och vilar.